oprofessionell

Popkulturell dissektion av vardagstristessen

Det sista hoppet

Publicerad 2010-01-04 23:15:30 i Allmänt,

Ibland dyker det upp band som bara fyller mig med energi och glädje. Den stora sömnen är ett sådant gäng. En lagom blandning av galenskap och genialitet. Jag vill bränna min hemby, välta en bil och jaga kvinnor när jag här "Allt vi gör går åt helvete". Jag önska ratt jag hade den här låten när jag var 17 år och redo att bränna hela världen. Det hade varit gnistan som fått hela skiten att övertända.

Nu är jag gammal, trött och sliten och jag kan bara drömma om de  dagar som flytt men någonstans där inne ligger hatet och pyr och när jag hör det här brinner jag lite igen. Jag brinner genom vardagen, brinner mellan åtta och fem. Men i morgon är ännu en dag i den grå tristessen och i morgon är elden borta igen.

Om den stora sömnen står för drömmen så Ket fortfarnde det ankar esom håller kvar mig i eran verklighet. Det blev precis som Jocke sa trots att jag gjorde allt i min makt för att inte bli som de andra

"Och vi kommer inte längre
Vi är tillbaks på noll
Men ingen kommer sörja
Vi har spelat ut vår roll
Vi glömmer hela skiten
Det betyder ingenting
Vi skulle kommit längre
Men räckte inte till
Vi blev som dom andra"



Men ikväll får vi drömma och glömma allt det där. Just ikväll går världen under och det finns inget i morgon. Värden är elak jag ser det varje så det är lika bra att vi låter skiten brinna. Det blev ju ändå inte som vi tänkt oss. Allt vi gjort gick åt helvete

Kommentarer

Kommentera inlägget här
Publiceras ej

Om

Min profilbild

oprofessionell

Lite bättre än de flesta

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela