Passagerare
Jag packar ned allt i lådor, hela mitt liv får plats fyra små lådor. Det är allt jag har som betyder något, fyra bruna lådor. Min musik, mina spel och mina filmer. Världsliga löjliga ting men jag kan spåra mig själv bakåt längs minnen och känslor som jag egentligen hade glömt.
Varje gång jag packat ned mina saker så har det varit ett tvärt slut på en del i mitt liv, symboliskt har jag brutit upp och börjat om. Den här gången så vet jag inte vad det är jag gör. Jag har inte tänkt så mycket på nästa steg. Allt jag vet är att jag är rädd.
Jag ville aldrig bli som dem, jag ville aldrig få den där tomma blicken som skvallrar om att jag givit upp. Jag vet inte varför jag är så rädd för att växa upp. Jag ser bara inte någon poäng med det. Jag vill inte ge upp mig själv. Det handlar alltid om mig, min värld är så liten att den inte är större än mig själv. Jag vill inte släppa in något som förändrar den världen för det är allt jag har. Fyra små lådor av mig.
Varje gång jag packat ned mina saker så har det varit ett tvärt slut på en del i mitt liv, symboliskt har jag brutit upp och börjat om. Den här gången så vet jag inte vad det är jag gör. Jag har inte tänkt så mycket på nästa steg. Allt jag vet är att jag är rädd.
Jag ville aldrig bli som dem, jag ville aldrig få den där tomma blicken som skvallrar om att jag givit upp. Jag vet inte varför jag är så rädd för att växa upp. Jag ser bara inte någon poäng med det. Jag vill inte ge upp mig själv. Det handlar alltid om mig, min värld är så liten att den inte är större än mig själv. Jag vill inte släppa in något som förändrar den världen för det är allt jag har. Fyra små lådor av mig.
