oprofessionell

Japp, de är tillbaka på utrikiska den här gången. Lillasyster tycks inte kunna göra några fel just nu. Jag sitter i spänd förväntan på nästa skiva. Har ni lite slantar över så här i lönetider så köp Lillasyster debut "Hjärndöd musik för en hjärndöd genration". Stöd svensk musik eller dö

I sommar ska Iron Maiden spela på Ullevi och Stadion. Man kan få äran att betala 650 spänn för att se ett par prickar på scenen en mil bort. Vad är det som är rock 'n roll med detta? Som tur är så finns det fortfarande en hjälte kvar inom heavy metalscenen. Det är ju givetvis om den ofta bespottade Blaze Bayley jag talar. Om man tittar på hans karriär så är det en suckfest utan dess like. Wolfsbane var ett beryktat liveband men sålde inga skivor. När han sjöng i Iron Maiden var han hatad av alla trångsynta bonnjävlar som kallas Maidenfans. Om de hade släppt 80-talet så hade de insett han de åren han sjöng i Maiden var de sista som det bandet var "på riktigt", efter hans påtvingade avhopp har de följt plånboken i stället för hjärtat.


Blaze gick vidare till bandet "Blaze" och är det något han har visat där så är det just hjärta. Kanske lite för mycket ibland vilket har lett till att han inte fått den uppmärksamhet han förtjänar. Allt Blaze har brytt sig om är att spela musik och inte att tjäna pengar vilket har satt honom i del dåliga lägen. Men som han själv sjöng i "The Brave" så kommer goda ting till som vägrar ge upp.

Vill man höra om själens mörkaste hörn så rekomenderar jag skivan "blood and belief". Den innehåller texter som skulle få Jocke Berg att att framstå som en muntergök på LSD. Det är hemskt ,rått och på riktigt. Blaze sjunger som den mentala svackan han hamnade i efter sina dagar i Maiden. Men under all paranoida tvångstankar bultar fortfarande hans hjärta med en hunger som smittar.
Jag är självklart en hycklare och ska gå och se Maiden i sommar igen. Det är tjugo år sedan jag såg dem första gången så varför inte. Men jag ber er studera följande video och tänk på vad ni ser när ni står där med en kikare och försöker urskilja de små prickarna i horizonten på Ullevi och ljudet kommer ett par sekunders fördröjning. Tänk på vad rock egentligen handlar om.

Han är fri att göra vad han vill. Det är jag också men ibland behöver jag påminnas om det. När livet känns lite motigt så tar jag fram Oasis. De får mig alltid glad igen, jag känner mig som jag står på en jättes axlar när jag lyssnar på b-sidan "the fame". Då känns det skönt att vara här nu. Man vill leva för alltid eller bara brinna ut som en champange supernova. Allt jag vet är att det inte finns nån poäng med att se sig om i vredesmod, det är bara att rulla med läget. Så länge man inte inte glömmer bort vikten av att vara lat så kommer man aldrig gråta ut sitt hjärta. Vi snackade ikväll om saker runt om hela världen och om att det är konstigt att man inte kastar någon skugga på en undervägg när man står halva världen bort.. Det är skönt att vara fri