oprofessionell

Men det är ju inte så.

I en värd där den finaste som finns är att vara som alla andra passar jag inte in alls. Jag känner mig mer utanför än någonsin. Jag har deras röster bakom ryggen, deras krav på att man ska passa in i mallen. Man ska definieras utifrån sitt jobb, sin utbildning och hur många rum man har. Jag bryr mig inte om det där, det är inte viktigt. Pengar är bara något som brinner och man klarar sig alltid. Utbildning är bara ett papper som säger att du antagligen inte ifrågasatte någonting på fem år. Ditt hus skyddar dig från regn, det är allt. Jag kan inte vara allt det där, det är inte jag.

Kanske tänker jag för mycket? Det är det som är mitt problem. Jag vrider och vänder på allt för att försöka se dess rätta natur. Allt sägs av en anledning, jag är inte intresserad av vad som sägs utan varför. Jag analyserar min omgivning memorerar allt son sägs och pusslar ihop en bild av världen. Just nu är jag intresserad av detsociala arvet. Jag kliver ur mig själv och analyserar vad jag gör och säger och sätter det i relation till hur jag är uppfostrad och vad jag gjort i livet. Nästa steg är att applicera samma metod  på andra, klura ut som får dem att ticka. Det är seriöst, men utanför mallen.  Jag ses som oseriös och konstig för att mina intressen ligger på andra ställen att hålla uppe fasaden.

Men jag kanske kan spela med i tragedin som heter "åtta till fem". Jag känner mig som en malplacerad clown där.

Det finns ingen poäng med att ta livet så seriöst, det är bara ett stort skämt utan poäng.