Got my tongue firmly in cheek
Det bästa med att vara "mellan två jobb" är jag har tid att lyssna ikapp all musik jag missat när jag knegat. Som vanligt är jag sista på banan med Hellacopters senaste skiva "Head off". För att vara en samling covers så är det riktigt bra men det känns lite ovärdigt för det sista riktiga rock 'n roll bandet att avsluta på det sättet. Jag hade hellre sett en skiva med eget material men då hade man ju missat en eminent svängiga "In The Sign Of The Octopus".
Förutom mitt popkulturella revolutionsarbete så är det mest arbetsintervjuer som tar upp min tid. Det är så otroligt märklig situation att sitta där bli grillad om de mest triviala ting. Det finns så många lager av cynism i hela processen, det hela går ut på att försöka lista vad de på andra sidan bordet vill höra. Men innan dess gäller det kunna tolka.
De säger: Hur fungerar du i grupp?
De menar: Har du någon störning som att du inte kan jobba med andra? Är du en ja-sägare?
De vill höra: Jag fungerar utmärkt i grupp. Jag har inga problem att ta order från andra. Jag vill gärna kyssa erat milljardföretag i röven
Jag svarar: Jag har stor vana att jobba i grupp och jag tycker det fungerar bra. Ofta så tar jag initiativet
Sanningen: När jag hamnar i en ny grupp börjar jag med att säga något som jävligt icke-PK för att se hur folk reagerar. Sen kollar jag vilka som skrattar och ser till at få med mig dessa för att bryta ner PK-människorna tills jag lärt mig hur jag ska manipulera dem så de också gör som jag vill. Sen tar jag över gruppen och skyller på någon annan om det går åt helvete. Jag är en dålig människa
Av någon anledning så sitter jag alltid och nynnar på "A hopeless case of at kid in denial" när jag väntar på att få komma in och prata om hur bra jag är och hur bra det vore för företget att anställa en "kreativ" person som mig.
"Got my tongue firmly in cheek
Make up my mind just after I speak
I should do it but I don´t I say
I will but you just know I won´t
You like the fabs I dig the who
You eat tikka I eat vindaloo
I only drink when I wanna forget
I won´t admit it but I do regret
I know it doesn´t show
But It´s time I let you know
Hopeless case of a kid in denial"
På något magiskt sätt verkar min charm ta mig långt i livet. Jag har nu avancerat till slutintervju för ett pinsamt högavlönat jobb som jag egentligen inte har en aning om hur man utför men de verkar tro att jag är värsta killen.
