Kolla på mig...snälla
Hur personligt kan en blogg bli. Det enda syftet med sånt här är ju att pracka på resten av världen en bild av hur jag vill att ni ska uppfatta mig. Bloggosvären bygger på att alla ljuger. "Det är så synd om mig", "titta på mig då", "min åsikt betyder något, den finns på Internet". Synd mina vänner, bloggar är bara själsligt porr. Ingen bryr sig egentligen om vad du skriver här, du är bara en fiktiv person av ettor och nollor som behöver uppmärksamhet för att överleva.
Det bästa med det här är att jag själv har den digitala uppmärksamhetskuken så långt ner i min hals att jag inte kan andas. Men jag vill ju vara till lags så det är bara att rotera tungan och hoppas på att belöningen snart strålar över mitt ansikte. Var det lika bra för dig som för mig? Lämna gärna en kommentar som minne av våran intima och personliga stund tillsammans.
Kommentarerna är som de smutsiga knullpengarna som ligger på bordet när det är klart. Lika naivt som en porrstjärna försöker du förklara att du gör det här för dig själv och att du njuter av det. Men innerstinne vet du att du inte är mer än en hora, men du låter hela världen se på.
