Jag önskade mig att tystanden skulle försvinna. Nu är apan tillbaka i huvudet och jag distraherar den med musik som alltid. Ackorden kommer hur mig som blod ur ett öppet sår. De gör ont och lindas in i melodier av taggtråd. Det finns ännu inga ord, bara en känsla som inte har något namn men som är välbekant.