En annan värld
Det är lustigt hur man egentligen aldrig kommer undan sig själv. I helgen var jag i Göteborg och beskådade Iron Maiden inför ett fullsatt Ullevi. Det var nästen en religiös stämning där inne och jag kände mig som jag var femton år igen och skrek med i alla låtarna.
Hela helgen var helt underbar, en kul roadtrip med polarna från Linköping och sen få stråla samman med alla gamla vänner hemifrån. Det var skönt och tänkvärt att man har så många vänner som man faktiskt har. Det var länge sen jag flyttade hemifrån men ändå så är de kvar nästan hela gänget. Vi träffas inte så ofta men när vi väl gör det så är det desto roligare.
Jag trodde att Maiden var något jag lämnade kvar när jag flyttade men när de väl är här så åker jag och tittar på dem och får samma nostaligitrip varje gång. Jag anat att det betyder att de ligger bakom mig lite grann eftersom det är just nostalgi. Men de är mina musikaliska rötter även om Kent, Broder Daniel och hundra andra band tagit deras plats. Från att vara varje dags bakgrundsmusik har de blivit något speciellt, ett minne av en tid som är en så stor del av vem jag är
Nu är man tillbaka i Linköping och jag ska snart cykla till jobbet, det känns som den helg som gick var en annan värld. Men det är ännu ett minne för livet.
