Publicerad 2006-04-20 00:56:50 i Allmänt,
Att vara rock ’n Roll är en konstform på många sätt. Idag var jag en konstnär. Ett lokalt coverband ville att jag skulle komma och prova som basist. I mina musikelitistiska öron rimmar coverband illa men jag spelade med bara för att kolla vad det var.
Jag visste att det var kört för dem när de bad mig lära mig ”summer of 69”. I min värld bör Canada be om ursäkt officiellt för mördaren av själ i musik: Mr Brain Adams.
När det väl var dags att lira så tog jag på mig min ”the fuck you guy”-t-shirt och gick dit. Det visade sig att det var tre tjejer i 20 årsåldern som repade i någons farsas källare. Jag anade oråd när en av dem frågade vart jag ville ha mitt notställ. Jag bad henne ställa fram det i alla fall. Trummisen räknade in och vi körde igång. Efter ungefär fyra takter inser jag att trummisen inte har någon taktkänsla.
I det läget finns det ett gäng vägar ur problemet. Jag bestämde mig för att ha lite roligt och valde den sämsta tänkbara. Varför undrar du? För att citera Dennis Leary ”I’m an asshole”. Jag drog igång basspel Steve Harris-style. Foten på monitorn, kulsprutebas och blixtsnabba basgångar. Jag avslutade med att slå sönder notstället med basen. Moget? Nej Roligt? Ja
Efter att låten var klar blev det lite pinsamt tyst. Du stegade jag fram till körmickrofonen och började mata ut Misfits gamla dänga ”Attitude” och sjöng/skrek texten. Efter det ställde jag ifrån mig basen och gick därifrån utan att säga något På vägen ut möter jag en av tjejernas morsa som tittar lite snett på mig så jag säger ”Gillar frun inte Misfits”. Hon gick ut i köket och jag gick hem.
Undrar om jag får det där jobbet, Jag är vansinnigt sugen på att spela Summer of 69 igen.
Publicerad 2006-04-17 21:16:38 i Allmänt,
Jag gjorde ett test för se vilken wrestler jag skulle vara. Självfallet blev jag den ondaste av dem onda. Mannen som inte skyr några medel för att vara på toppen och min persnliga favorit "the Game", "the king of kings"
Tripple H
Vem är du?
http://quizilla.com/users/Trishtaker/quizzes/Which%20WWE%20Wrestler%20are%20you%3F/
Publicerad 2006-03-26 20:00:00 i Allmänt,
”Roots, bloody Roots” vrålade Derrick VI hoppade upp och ner tillsammans med den kraftfulle sångaren. Vi svettades samma svett och andades samma luft. Vi och dom fanns inte längre. Vi och Sepultura var en och samma organism. Deras ilska och energi inneslöt oss. Jag ville verkligen störta hela samhället i just det ögonblicket. Det är ju det här som musik handlar om, att förmedla en känsla. Att få publiken att känna något.
Några minuter senare är det över. Sepultura har tackat för sig och är antagligen redan på väg till nästa spelning. Men det intrycket som de lämnande i mig växer sig bara starkare. Ibland så behöver man bli påmind om sina rötter. Vart man kommer ifrån, varför man blev som man blev. Bli påmind om att ju mer saker verkar ändra sig ju mer är det egentligen de samma.
Sepultura brukade vara världens viktigaste band för mig. De stod för allt jag beundrade. De var medvetna om sin omvärld och ville förändra den. Jag kände igen mig i ilskan och frustrationen Tyvärr så föll de lite på eget grepp och efter att de bytte sångare så hängde jag med i ett par skivor till och sen så försvann jag från hårdrocks scenen för att börja intressera mig för massa jävla mesmusik.
Jag kan säga att mina förväntningar förra lördagen var att jag skulle bli besviken. Jag trodde att deras eld hade brunnit ut för länge sen. Men när de väl äntrade scenen så stod de klart att dessa inte längre så unga män var precis lika arga som när jag först stiftade bekantskap med dem för snart 13 år sen. Tribaltrummor och politik har aldrig varit så inspirerande som när dessa herrar blandar alla element från sitt hemland Brasilien.
När de dundrade in i en pitbullversion av Refuse/resist så visste jag att de fortfarande hade det och att jag fortfarande har det. Jag kände mig mer levande än jag gjort på flera år. Sen det ögonblicket så har vardagen inte känts så grå längre. Jag kommer ihåg vad jag står för och varför jag gör det.
Nu efter tio år så känns deras ord mer relevant än någonsin
I
Believe in our fate
We don’t need to fake
It’s all we wanna be
Watch me freeeaaak !!
I say
We’re growing every day
Getting stronger in every way
I’ll take you to a place
Where we shall find our
Roots bloody roots
Roots bloody roots
Roots bloody roots
Roots bloody roots
Rain
Bring me the strength
Is breeding me this way
To get to another day
And all I want to see
Set us free
Why
Can’t you see
Can’t you feel
This is real
Ahhh
I pray
We don’t need to change
Our ways to be saved
That all we wanna be
Watch us freak
Publicerad 2006-03-22 10:43:59 i Allmänt,
Efter att ha lyssnat på Sepulturas ny skiva Dante XXI så blev jag sugen på att kolla vilken del av helvetet jag hörde hemma i.
The Dante's Inferno Test has banished you to the Fifth Level of Hell!Here is how you matched up against all the levels:
Take the Dante's Inferno Hell TestTur man är en sådan bra människa.
Publicerad 2006-02-27 18:22:33 i Allmänt,
"I rispan från min vrede,
ska jag sätta jord och så,
i skuggan av din stolthet
ska jag resa mig och gå."
Ibland får han till det den där Lars Winnerbäck
Publicerad 2006-02-24 11:27:19 i Allmänt,
Publicerad 2006-02-16 21:47:21 i Allmänt,
" I can kill demons. I can crash cars. . . . Things are looking up!"
Tack Spike, jag skulle inte ha sagt det bättre själv
Publicerad 2006-02-02 13:05:13 i Allmänt,
Jag tror jag är uttråkad. Jag kan inte hålla ordning på om det är måndag eller onsdag. Det känns som jag måste bryta mönstret på något sätt. Stig upp, var på skolan inom en timme, gå på förläsning, plugga, drick kaffe, ät äcklig plastsmakande lunch ur matlådan, plugga mer, drick kaffe igen, plugga, gå hem, träna, umgås med flickvännen, somna, vakna, stig upp…ja, så håller det på dag ut och dag in. Städa, diska, tvätta lite ibland och bli full en gång under helgen.
Skulle inte livet vara ett äventyr? Att leva på existensminimum är inte vad jag kallar ett äventyr, jag kallar det ett billigt substitut för ett liv. Jag skulle ge vad som helst för att vara med om något ovanligt. För ett par år sedan var varje dag fylld med galna upptåg och hinder som behövde forceras, nu är det mest spännande som händer att en kasse går sönder på vägen hem från hemköp.
Var det jag som tappade bort mig eller har hela världen gått in i dvala. Jag kan inte säga att jag hatar mitt liv med samma inlevelse som förr. Jag älskar inte mitt liv heller, det bara är på något sätt. Att börja bli vuxen suger verkligen, jag har för mycket rock ’n roll i blodet för att kunna hantera det här.
Jag vill inte vara nöjd, jag vill inte vara glad. Jag vill inte bli en sån där människa vars höjdpunkt på dagen är att runka i duschen innan man går till ett tråkigt jobb. Man kan bara inte ge upp så där. Livet är en jävla strid som man är född att förlora, men som man borde leva för att vinna
Publicerad 2006-01-24 19:43:10 i Allmänt,
Vad gör man när det inte är ”vi mot världen” längre? Lugnet lägger sig över livet och den där desperata kampen mot hela världen kanske har kommit till sitt slut. Fast den där tomheten som tonårsångesten som aldrig riktigt släppte lämnade efter sig vill inte försvinna. Den ekar fortfarande som ett skrik i mitt lugna tysta liv
Och jag bär all skuld för allt som någonsin gick fel i mitt liv. Den tynger mig värre än någonsin, Allt jag någonsin rört vid har gått sönder, jag kan inte hjälpa det. Skuggor från igår gör att jag inte kan se framåt. Det finns bara nu och det är många gånger outhärdligt. Det känns oövervinnligt för att jag aldrig kan se klart. Jag ser världen genom mitt lilla fönster av depression, det är min version av sanningen och jag vänder den mot mig själv.
Tystheten är det värsta för mig, utan revolten så känner jag mig vilsen. Men det finns inga barrikader längre. Det värsta som finns är att blunda för du är man ensam med sig själv, där i mörkret och tystheten finns bara jag och all min skuld.
Publicerad 2006-01-15 22:51:26 i Allmänt,
I morgon ska jag skriva en sån där tentasom kan avgöra min framtid lite. Klarar jag den inte så får jag inga pengar av CSN. Då måste jag börja jobba och försöka skriva omtentor. TYvärr känns det som jag inte har mycket av en chans på det här. Har jag lite tur så kanske det kommer ett par typtal. JAg fattar inte hur det kunnat bli så här, jag tycker ju att det har gått riktigt bra den sensate tiden men ändå räcker jag inte till.
Det är alltid så här när jag tar mig för något, hur mycket jag än anstränger mig så räcker jag inte fram
Publicerad 2006-01-05 21:26:48 i Allmänt,
Det är så mycket av verkligheten som inte är verklig. Ibland vet jag inte om jag ens hinner tro. Jag stirrar för länge, jag stirrar för djupt, jag ser allt du inte vill att jag ska se. Jag hör allt du som du trodde att du viskade Men jag sittar ensam vid mitt bord och lyssar på röster från förr.
Publicerad 2005-12-21 17:19:39 i Allmänt,
Begrav mig i dina ord gör så min skalle blir tyst som en grav. Jag ger en del av mig själv till dig. Du frågade om min sorg men jag hade inga svar. Det finns en känsla som jag aldrig kände trots att den vägrar att dö. Jag kastar sten genom rutan bara för att släppa den fri
bara för att kunna se mig själv. Jag vet att mannen i spegeln ljög när han sa att han var jag
Spegeln kommer alltid tillbaka. Sprucken från kant till kant visar den två sidor av samma man. Kan du se monstret eller står du på rätt sida om min rygg. Jag ser himlen brevid dig och helvetet i mig. Hur jag än försöker så måste jag till slut se i spegeln men där är allt sig likt. Hur mycket jag än vill vara en bra människa så kan jag bara vara mig själv.
Publicerad 2005-12-06 18:43:01 i Allmänt,
Ibland så släpper demonen sitt grepp och man får andas igen. Det här var ett av de tillfällena. Tack grabbar!
Publicerad 2005-11-29 17:19:34 i Allmänt,
Hallå
Ibland går jag förbi där du bodde men jag vågar inte knacka på. Jag undrar om du bor kvar och om du kommer ihåg vem jag var. Jag vill bara veta vad du gör och allt är bra. Jag undrar om du någonsin kom dit du sa att du skulle. Jag glömde aldrig våra drömmar. Vi var sjutton år och på väg ner mot sjön. Vi visste allt om livet och du sa att du hade älskat klart. Jag sa att jag inte älskat än. Allt vi ville då var att komma bort. Där ute fanns ju allt som vi skulle bli. Kom du någonsin iväg, hittade du vägen bort? Var det någonsin så enkelt som det verkade då?
Jag går kvar på samma gator än men staden har bytt namn. Jag tar linje 213 till ändstationen för att komma hem från stan. Varje dag är likadan och jag har gjort allt jag kan till leda. Jag bryr mig inte längre om att jag aldrig riktig kommer bort från allt det där vi brukade prata om. När jag var hög sa du alltid att ”du behöver inte allt det här”. Jag vet att du hade rätt och tiden stannade i en sekund.
Men den där känslan som drev mig dog aldrig riktigt ut och den håller mig fortfarande vaken vissa nätter. Det är fortfarande som att drunkna i sig själv. Men jag står ut med den nu. Jag tror du skulle ha varit stolt över mig. Fast jag kom aldrig fram, jag hittade aldrig hem. Jag är lika vilse nu som då fast jag vet lite mer om livet nu. Av demonen finns det nu bara ärr i armvecket kvar fast jag hör honom ibland när jag ska sova.
Men jag tror jag blev ok till slut. Jag tänkte på dig när det var som mörkast och på allt som du sa. Jag undrar om du någonsin tänker på mig, jag vill bara att du ska veta att allt är ok nu.
Du, ha det bra nu
Hälsningar från mig
Publicerad 2005-11-15 22:11:03 i Allmänt,
Jag har en konstig vecka. I söndags dog min favoritwrestler Eddie Guerrero. Han var bara 38 år gammal och om han hade levt en dag till skulle ha varit världsmästare ännu en gång. Ni kanske undrar varför jag bryr mig om någon som håller på med en bluffsport. Jag bryr mig för att Eddie gjorde något som ingen annan offentlig person gjort för mig, han fick mig att känna.
Han fick mig att le och skratta. Han fick mig att hoppa upp och ner i soffan med mina polare Pontus och Stone Cold när han vann sin första tungviktstitel. Hans motto ”Lie, cheat and steal” måste jag ha citerat tusen gånger vid det här laget. När han snackade lyssnade man, när han brottades tappade man andan.
Han verkar ha varit en familjeman med ett stort hjärta. Han var älskad av sina kollegor och sina fans. Känns konstigt att det som gjorde att han så hastigt rycktes bort var just den sak som gjorde att jag tog honom till mitt hjärta. Hans demoner. Precis som undertecknad så hade Eddie en mörkare sida. Han förlorade nästan allt på grund av sitt drogmissbruk. Men han slog sig ur det och gick hela vägen till toppen. Jag beundrar honom för det, han inspirerar mig till att försöka göra det samma.
Tyvärr hann hans kropp ta så mycket stryk av alla droger att fyra år efter han blev nykter så orkade inte hans hjärta mer. Han dog snabbt och smärtfritt på morgonen men det känns ändå väldigt orättvist. Hjältar ska inte dö, de ska stå starka och visa vägen för oss vanliga dödliga.
En fallen hjälte är fortfarande hjälte.
Och jag då? Jag är sjuk och trött fast fysikt för en gångs skull. Var hos läkaren idag han gillade inte vad han såg och hörde. Mina lungor låter som på en rökare och mitt hjärta låter som på en 50-årig man. Jag är ung men jag har inte varit snäll mot min kropp och den börjar ge upp mig. Jag kan inte röra mig lika bra längre och det gör ont när man behöver ta i. Precis som Eddie så får jag sona för det jag gjort mot mig själv.
Publicerad 2005-10-30 21:35:37 i Allmänt,
"Du är tyst
Jag har lögnen på tungan
Jag har brutit alla löften som du höll
Men jag gör vad jag kan
Förbli evigt unga "
- J.Berg - Vi mot världen
Du sätte alltid ord på den där känslan av tomhet som ersatte tonårsångesten. Det blir inte bättre när man blir vuxen, det är bara ett annorlunda vemod. Att var ofullständig och osäker, alltid utan rötter ständigt på flykt. Jag har glömt bort vad det är jag flyr ifrån men det slår alltid undan benen på mig så fort jag tror jag är på väg någonstans
Jag är så trött på mitt jävla gnäll
Publicerad 2005-10-29 14:34:41 i Allmänt,
Jag fruktar egentligen inte misslyckandet. Efter all denna tid är det mer vana att misslyckas. Jag är alltid så nära framgången att jag känner dess frälsande ljus känner dess värme redo att omfamna det. Men som alltid stupar jag på mållinjen och allt känns så där bittert igen. Mörkret lägger sig runt mig och hopplösheten borrar sig ännu en gång genom min själ. Jag är så trött på att tvivla på att aldrig våga.
Jag vågar inte längre för att jag är så medveten om att jag aldrig räcker ända fram. Som ni kanske vet så blir jag aldrig klar och det är mitt fel bara mitt. Man blir så trött på mitt jävla gnäll.
Publicerad 2005-10-28 19:30:44 i Allmänt,
Ibland så finns det inget att säga. Livet lunkar på i sakta mak. Jag har slutat ta chanser jag vill inte riskera något igen. Tröttnat på mörkret, ensamheten är inte längre min grej. Min störst arädsla nu är att jag ska bli rädd för att vara ensam igen. Ibland blir jag trött på att id vara mig själv. Att alltid vara rädd för det som är bra, eller för smällen när allt br arycks bort.
Så som alla gånger förr
Publicerad 2005-10-10 22:16:16 i Allmänt,
Efter en lång tid i Nattgaraget studion är nu Omega Minus redo att släppa sitt första demo. Redan nu kan omslagsbilden visas upp för de väntade fansen. När bandet ombads kommentera hur materialet låter svarade de bara "förvänta er totalt jävla mörker". Både fans och kritiker väntar spänt på popens framtid.
Låtlistan är som följer
1. Om i morgon aldrig kommer
2. Fortsätt förbi
3. Vintersol
4. Lämna mig utanför
5. Andra sidan floden
6. 14:57
7. Nordanvinden
8. Jag bär på dig
9. När himlen har blivit trött
Realesedatum: TBA
Publicerad 2005-10-07 18:13:16 i Allmänt,
Lämna mig i fred. Men gå inte för långt bort, då blir jag ensam
Jag gömmer mig för att visa er, jag gömmer mig i mig själv
för att ni ska se
Jag mår bra, bara gå er väg, låt mig tyna bort
Kan ni inte se att jag inte är här
Gå er väg men inte för långt
Det finns ingen som ser vad jag gör
Jag har växt fast där jag är, jag har växt in i mig själv
Men jag gömmer mig i mig själv så ingen kan se
Begraver du mig när jag går
Saknar du mig när jag är här
Här är jag igen
Jag är slagen igen
Kan du se mig
Kan du se mig här
