Life is killing me...
Väljer man egentligen vem man är eller är det bara tillfälligheter och trasiga gener? Jag valde aldrig att vara så här, för mig finns det inget annat sätt att vara. Jag vet att den törnebuske som jag planterat kommer bli min krona till slut. Jag göder den genom att slita upp min bröstkorg, genom att vara mig. Jag vet att jag borde hålla min käft men jag kan inte vara någon annan. Allt jag ser runt omkring mig är ett skådespel som jag tröttnat på. Jag ser inte poängen i att låtsas spela med. Låt dem hata, låt dem spotta, jag är van.
Jag undrar bara vad som händer den dagen jag inte orkar vara mig längre. Är det då som livet börjar döda mig, jag vet att jag aldrig kommer ta mig ur det här levande