oprofessionell

Hela mitt liv har jag haft en apa på min rygg. Varje gång jag försökt säga något smart så har det blivit apan som tjattrat i stället. Varje gång jag försökt ta mig någonstans så har apan slängt ett bananskal som jag halkat omkring på. Jag har verkligen försökt skaka av mig apan under så lång tid. Men apan är del av mig och vi har börjat bli vänner nu. Allt jag behövde göra var att ge den lille parveln en banan

Det här funderade jag ut på vägen hem från stan idag. Jag tänker alltid bäst när jag rör på mig av någon anledning. Jag tror att alla sångtexter jag skrivit de senaste året har varit under förflyttning. KAnske enda gången jag kopplar bort den vanliga blocken mot att våga ta ut svängarna med mina ord.